Rune Gustafsson & Ewan Svensson - gitarr Yasuhito Mori - bas Magnus Gran -trummor

Info.pdf

Efter att ha spelat ihop vid några enstaka tillfällen beslöt sig gruppen för att bli mer permanent i samband med en kritikerrosad turné i oktober-96. Repertoaren består av både välkända och mindre kända standards, med inslag av solo och duonummer, lite Barney Kessel, Tal Farlow, Reinhold Svensson, Bengt Hallberg samt egna alster.

Speglande kontraster EWAN SVENSSON TRIO OCH RUNE GUSTAFSSON, Café Edbom, Gävle, 2 februari: Svensson, Gustafsson g, Yasuhito Mori b, Magnus Gran dr. Gitarrkollegerna Rune Gustafsson och Ewan Svensson delar scenutrymmet lika på vårturnén tillsammans med Yasuhito Mori och Magnus Gran. Det blir givetvis mycket gitarr. Men det blir också ovanligt bra gitarr vilket gör det hela mycket njutbart trots en större mängd chansningar, misstag och hastigt påkomna rättelser. Men det är ju mjuka och fina kunskaper som jazzmusiker av traditionen begåvats med. Ewan Svensson har inte gjort sig känd som någon uttalad traditionalist. Men han gör ett mycket gott lopp för oss som gillar att hitta referenspunkter i det vi hör. Här borde den självklara referensen vara Gustafsson; här borde Svensson falla på knä inför stormogulen. Det gör han inte. Stilmässigt ligger de faktiskt nära varandra - med en väsentlig skillnad: Rune Gustafsson har en fantastisk variation när han spelar, rytmiska figurer som tycks komponerade, tremuleringar, polskaknyck i melodierna, häpnadsväckande tvära kast i stora intervall mm. Men han gör allt detta utan att poängtera vad han gör. Nyanseringen är så sparsmakad att man knappt märker dem. Ewan har också en massa personliga saker för sig. Men han nyanserar mer, har en dynamisk volymhantering som man sällan hör hos fullmogna elinstrumentalister. Där uppstår spänningen i konserten. De speglar varandra och de utmärker sin särart utan att tävla, återanvänder varandras figurer, har ögonkontakt, gestikulerar med fingrar och nickar. Det bildas mycket värme av sådant. Förmodligen mer ju längre turnén pågår. detta var premiären. Och kompet är lika personligt med Gran´s sparsmakade men föränderliga trummor och Mori´s trygga bas som då och då ger sig iväg på äventyr bortom noteringarnas praktiska gräns. OVE WALL (OJ nr 3/97) "Gitarrjazz i världsklass" - TSL "Gitarrjazz kan inte bli bättre.......att höra Rune Gustafsson och Ewan Svensson i sina bästa stunder är naturligtvis en lycka" - KT "två av svensk gitarrjazz kanske skickligaste företrädare" - AB "att gitarristen Rune Gustafsson anslutit sig till Ewan Svenssons trio visade sig vara ett lyckokast....virtuositet och harmonisinne finns höggradigt hos bägge" - Gefle Dagblad "fräscht och tidlöst, helt enkelt" - SLA "den fulltaliga publiken fick njuta av två stilsäkra solister, som utmärkt kompletterade varandra" - HP "Jazz för finsmakare serverades alltså denna kväll, och finsmakarna hade verkligen hittat till Folkets Hus: så välfylld har lokalen aldrig förr varit vid en jazzkonsert" - HN "Det handlade alltså om jazzgitarr av högkvalitativ sort. Rune Gustafsson är ju sen decennier personifikationen av begreppet jazzgitarrist och Ewan Svensson är en någon generation yngre, högst aktningsvärd kollega.." - WT "Giganter duellerade....så läckert att man baxnar, Rune Gustafsson och Ewan Svensson trio bjöd på jazzstandards av den bästa sorten..." Kuriren upp