|
Ewan Svensson - guitar
Yasuhito Mori - bass
Magnus Gran - drums
|
Ewan
Svensson Trio
(1996)
(Dragon DRCD 291)
Piece IV
Arcachon
Spring is Here
Quietly
Höstglimtar
Just Like Before
Weird Blues
Pancake Rock
Carlo's Dream
Autumn in New York
Waltz for Ann
Short Talk
Late Evening
All
compositions by Ewan Svensson
except 3 by Richard Rodgers, 8 by Leif Svensson, 9 by Barney Kessel
and 10 by Vernon Duke. |
|
Recorded
at Bohus Sound Recording, Kungälv, Sweden,
September 3, 1995 and February 21,22, 1996
Sound Engineer: Åke Linton
Photos: Per Bergbom
Front Cover Photo: Leif Svensson
Front Cover Design: Justus Hultgren
Layout: Sofia Westin
Produced by Ewan Svensson
Executive Producer: Leif Collin
|
| "Swedish axe god Ewan Svensson is
one of those unheard-on-this-side-of-the-Atlantic guitarists whose approach
to the instrument is quietly virtuostic.
He was deeply influenced by the early ECM sounds made by Ralph Towner
and John Abercrombie and is a contemporary of Pat Metheny, with the
same
lyrical sensibilities as those men, but a more democratic manner of
running a trio. With truly gifted bassist Yasuhito Mori and Swedish
master drummer
Magnus Gran, Svensson crafts a series of gentle articulations, angular
jazz motifs, and haunting soundscapes -- sometimes in the same tune
-- for the
purpose of enveloping the listener in his intensive and exhaustive investigations
of mode, timber, and tonality. Noteworthy here are the swinging
"Weird Blues," with its knotty arpeggios that are played easily
and fluidly without a hint of stressing the instrument's fabric, and
the gorgeous "Höstglimtar,"
with a languid interplay between Svensson and Mori, with an unreal sort
of suspended time dance by Magnus. Also worth noting is the ethereal
"Arachon,"
with an unhurried solo that takes the melody through the mode and creates
an alternate sound world with lovely interplay between the rhythm section,
and the closer, "Late Evening," which is one of the most elegiacly
pastoral pieces ever composed for the instrument. ~ Thom Jurek, All
Music Guide
Ingen vanlig Svensson Göteborgsstationerade gitarristen
Ewan Svensson väckte uppmärksamhet när han i slutet av
70-talet bröt fram som ledare för
egna grupper. Att redan nu kalla honom veteran är alltför
tidigt, men nog är det imponerande att han fortfarande är
stadd i spännande utveckling, räknad
som ett av landets absoluta toppnamn på sitt instrument. Likaså
att varje ny skiva från honom blir ett spännande möte
med en musiker som ständigt förfinat
sin musik. Han har visat att det alls inte är nödvändigt
att bo i Stockholm för att kunna försörja sig som jazzmusiker.
Med Göteborg som bas har han spelat
på klubbar och festivaler runt om i Europa, framträtt i åtskilliga
länders radio- och TV-medier och gjort flera internationellt uppmärksammade
skivor med
egna grupper. 1991 kom den första CD´n, Present Directions,
som fick lysande omnämnanden i fackpress och större dagstidningar.
Det var framförallt
triospelet som uppmärksammades. Svenssons melodiösa originalmusik
och trions sätt att gestalta dem gouterades mycket påtagligt.
Men även det fint
ihophållna solospelet på gitarren vann gehör. Då
som nu var Magnus Gran trions trumslagare. Palle Danielsson spelade
bas men på den här skivan,
Streams, är det Yasuhito Mori som tagit över den stämman.
Under flera år en ofta återkommande medmusikant i Svenssons
kammarjazziga
kombinationer, från 1993 i den här formeringen med Gran.
Av de tretton titlarna är Rodgers, Barney Kessel, Vernon Duke och
för mig okände Leif
Svensson upphovsmän till var sin melodi. Resten är Ewan Svenssons
egen blåtonat melodiösa musik, en lisa för öron
och själ även att sträcklyssna till.
Apropå Leif Svensson så har han svarat för frontfotot.
Om det är samma Leif som plitat ihop Pancake Rock så delar
jag hans uppfattning om att rock och
jazz även kan ha det blått melodiska som gemensam nämnare.
BENNY TWIGG (ur Jazz Stage nr 1/97) |