|
Ewan Svensson - guitar
Yasuhito Mori - bass
Magnus Gran - drums
|
Ewan
Svensson Trio
(1996)
(Dragon DRCD 291)
Piece IV
Arcachon
Spring is Here
Quietly
Höstglimtar
Just Like Before
Weird Blues
Pancake Rock
Carlo's Dream
Autumn in New York
Waltz for Ann
Short Talk
Late Evening
All
compositions by Ewan Svensson
except 3 by Richard Rodgers, 8 by Leif Svensson, 9 by Barney Kessel
and 10 by Vernon Duke. |
| Recorded
at Bohus Sound Recording, Kungälv, Sweden,
September 3, 1995 and February 21,22, 1996
Sound Engineer: Åke Linton
Photos: Per Bergbom
Front Cover Photo: Leif Svensson
Front Cover Design: Justus Hultgren
Layout: Sofia Westin
Produced by Ewan Svensson
Executive Producer: Leif Collin
|
| "Swedish axe god Ewan Svensson is
one of those unheard-on-this-side-of-the-Atlantic guitarists whose approach
to the instrument is quietly virtuostic. He was deeply influenced by
the early ECM sounds made by Ralph Towner and John Abercrombie and is
a contemporary of Pat Metheny, with the same lyrical sensibilities as
those men, but a more democratic manner of running a trio. With truly
gifted bassist Yasuhito Mori and Swedish master drummer Magnus Gran,
Svensson crafts a series of gentle articulations, angular jazz motifs,
and haunting soundscapes -- sometimes in the same tune -- for the
purpose of enveloping the listener in his intensive and exhaustive investigations
of mode, timber, and tonality. Noteworthy here are the swinging "Weird
Blues," with its knotty arpeggios that are played easily and fluidly
without a hint of stressing the instrument's fabric, and the gorgeous
"Höstglimtar," with a languid interplay between Svensson
and Mori, with an unreal sort of suspended time dance by Magnus. Also
worth noting is the ethereal "Arachon," with an unhurried
solo that takes the melody through the mode and creates an alternate
sound world with lovely interplay between the rhythm section, and the
closer, "Late Evening," which is one of the most elegiacly
pastoral pieces ever composed for the instrument. ~ Thom Jurek, All
Music Guide
Ingen vanlig Svensson Göteborgsstationerade gitarristen
Ewan Svensson väckte uppmärksamhet när han i slutet av
70-talet bröt fram som ledare för egna grupper. Att redan
nu kalla honom veteran är alltför tidigt, men nog är
det imponerande att han fortfarande är stadd i spännande utveckling,
räknad
som ett av landets absoluta toppnamn på sitt instrument. Likaså
att varje ny skiva från honom blir ett spännande möte
med en musiker som ständigt förfinat sin musik. Han har visat
att det alls inte är nödvändigt att bo i Stockholm för
att kunna försörja sig som jazzmusiker. Med Göteborg
som bas har han spelat på klubbar och festivaler runt om i Europa,
framträtt i åtskilliga länders radio- och TV-medier
och gjort flera internationellt uppmärksammade skivor med egna
grupper. 1991 kom den första CD´n, Present Directions, som
fick lysande omnämnanden i fackpress och större dagstidningar.
Det var framförallt triospelet som uppmärksammades. Svenssons
melodiösa originalmusik och trions sätt att gestalta dem gouterades
mycket påtagligt. Men även det fint ihophållna solospelet
på gitarren vann gehör. Då som nu var Magnus Gran trions
trumslagare. Palle Danielsson spelade bas men på den här
skivan, Streams, är det Yasuhito Mori som tagit över den stämman.
Under flera år en ofta åter-kommande medmusikant i Svenssons
kammarjazziga kombinationer, från 1993 i den här formeringen
med Gran. Av de tretton titlarna är Rodgers, Barney Kessel, Vernon
Duke och för mig okände Leif
Svensson upphovsmän till var sin melodi. Resten är Ewan Svenssons
egen blåtonat melodiösa musik, en lisa för öron
och själ även att sträcklyssna till.
Apropå Leif Svensson så har han svarat för frontfotot.
Om det är samma Leif som plitat ihop Pancake Rock så delar
jag hans uppfattning om att rock och
jazz även kan ha det blått melodiska som gemensam nämnare.
BENNY TWIGG (ur Jazz Stage nr 1/97)
|