|
|
|
|
|||||||||||||||||||
|
|
|||||||||||||||||||
|
| Kombinationen med en av landets bästa och mesta jazz och bluessångare, Claes Janson, har nyss gjort en mycket uppskattad turné på västkusten. Menyn består av ett dynamiskt och omväxlande program med jazz, blues och visa i intimt format. |
| Värmande vila Musik Claes Janson med Ewan Svensson Trio Kristianstad, söndag eftermiddag övergående i kväll. Det är genomträngande ruggigt och kallt. Så som det bara kan vara i Skåne i början av mars, när vintern egentligen skulle vara på väg bort, men istället envist biter sig fast. Men det finns motkrafter. Inne på Blue Bird Jazz Club (Lilla Salen, Musik i Skåne) påstår Ewan Svensson Trio att Spring is here. Det är en av två instrumentala avbrott denna väldigt vokala kväll. Även om musiken är talande och framförd med gott glöd av trion, känns det i rådande årstid och världspolitiska läge svårt att hålla med om påståendet i Rodgers och Harts gamla melodi. När krafterna åter igen förenas, med sångaren Claes Jansson, blir budskapet ändå så övertygande att jag är beredd att börja tro på en vår igen. För Claes Janson är en sådan människa som inte bara är artist, som underhåller lite lätt, sjunger några sånger och låter det vara bra så. Claes Janson innebär oftast något mer, så också denna afton, då vi får en stunds värmande vila och ro som ger oss hopp och tro. Samtidigt får vi en god portion eftertanke, både i form av melodiernas textinnehåll och ett givande mellansnack. I första rummet skulle det kunna vara bara diverse visor och någon blues om vardagliga bekymmer och besvär; om ensamhet, kärlek och om att inga pengar ha. Men i Claes Jansons mun och med Ewan Svenssons gitarr, blir det också ett engagemang som smittar. Vi får Wreesvijiks Somliga går i trasiga skor, Ferlins och Söderbloms En valsmelodi, några olika kärleksballader och vi får Povel Ramels Gräsänklingblues. Även om det mest är stillsam blues, utan några rivigare riff, skulle vi säkert kunna ta en svängom, om det vore för alla bord och stolar. Många dansar kanske också i sitt sinne. Men egentligen behöver vi, här och nu, inte så mycket mer. Istället känns det bara bra att sakta vaggas fram i en blåbluesig väntan på den vår som komma skall. I sällskap med Claes Janson och Ewan Svensson Trio innebär det ännu mer. Med Wreesvijks Ångbåtsblues gungar vi extra mycket tack vare Yasuhito Moris sköna bas. Medan Ewan Svensson är mer berättande i sitt spel, som i instrumentala Ramels Följ mig bortåt vägen. När vi sedan når till slutet av kvällen, och snart ska ut i kylan igen, vi ytterligare lite att tänka på. - I vår ålder ska man inte säga nej, när det kommer erbjudande om extranummer, säger Claes Janson och ger oss en sista injektion blues med Everyday I got the blues. Bengt Månsson |
upp |
