hämta högupplöst bild för press hämta pressinfo som pdf hämta högupplöst bild för press Ulf Andersson - ten-sax, Jesper Andersson - elb., Ewan Svensson - git., Janne Carlsson - tr. Bandet spelar till största delen favorit-standards för en bred jazzpublik. Det är en unik kombination med "seriös" jazz och Loffes oefterhärmliga mellansnack och historier. Sveriges roligaste trummis Han som blev "Loffe" med hela Sverige efter tv-succén Någonstans i Sverige är tillbaka där han började en gång.Och gissa om han trivs bakom kaggarna. Omgiven av tenorsaxofonisten Ulf Andersson, gitarristen Ewan Svensson och basisten Jesper Andersson. Det är en kvartett som det ryker om, en kvartett som förenar fantasi och spelglädje av de yppersta solister. KLart ett fullsatt Contrast skrattade och log. Och njöt av riktigt skön jazz. HASSE DELBY, Eskilstunakuriren 051130 Bandets första CD släpptes hösten-04, , DRAGON DRCD 393 och har hittills fått minst 4 stjärnor i varenda tidning , några recensioner: JANNE ”LOFFE” CARLSSON & HIS PLAYMATES ”MY ONE AND ONLY LOVE” ”Janne Carlsson....har verkligen inte legat av sig sedan han trummade sig fram i ungdomens dar. Saxofonisten Ulf Andersson är i sitt esse utefter hela linjen, en improvisatör av rang. Gitarristen Ewan Svensson låter med sina breda ackord som en hel orkester. Jesper Anderssons elbas...bidrar en hel del till at kompet får sväng och svikt.” * * * * Stig Jonasson, Smålands Posten ”Janne Carlsson......här med ett härligt svängigt trumspel med fantastiske tenoristen Uffe Andersson, underfundiga gitarristen Ewan Svensson och följsamme basisten Jesper Andersson. Herrarna verkar att trivas med varandra.” Göran Engström, Värnamo Nyheter” ....Ulf Andersson med sitt mogna, mångfacetterade tenorsaxspel och Ewan Svensson med sitt delikata, känsliga gitarrspel....Jesper Andersson, som spelar elbas, ser tillsammans med kapellmästaren till att det svänger rejält från det första spåret till det sista.” Christer Borg, Orkester Journalen ”Alla känner varandra på olika sätt sedan tidigare, varför samspelet och samförståndet fungerar utmärkt. Mycket fint spelar Ewan Svensson inte bara som soloist utan kanske framför allt som komplement och inspiratör. Att lyssna till hans lyhörda, smakfulla och mycket fräscha spel bakom Anderssons utsvävningar är en fröjd.” * * * * Jan Olsson, Skånska Dagbladet ”Ulf Anderssons balans imponerar som alltid, oavsett tempo. Ewan Svenssons utsökta gitarrspel har både rytmisk stadga och solistisk fantasi där det oväntade händer. Ett starkt album som rekommenderas!” * * * * Hans-Erik Bergman, Sundsvalls Tidning ”Trommespillet er meget kompetent og stilistisk beslektet med Billy Higgins og andre teknisk begavede trommeslagere som ikke överdrev bruken av muskelkraft.” Arne Bryn, Jazznytt (Danmark) ”Der er fortsat krudt i adskillige af de musikere, der tegnede svensk jazz for 40 år siden. Heller ikke 67-årige Janne Carlsson har tabt sit håndelag som trommeslager, siden han i 1960’erne akkompagnerede Dexter Gordon.” * * * * Politiken (Danmark)   Hässleholm 10 feb-04: Janne ”Loffe” Carlsson 4 Inför en fullsatt Blå Salong gjorde Janne ”Loffe” Carlsson 4 stor succé. Med en repertoar av jazzstandards och med inspiration från jazzens hardbop-period fick man lokalen i rejäl gungning. Ulf Andersson visade att han är en underbar tenorist med en glöd och fantasi utöver det vanliga. Ewan Svensson imponerade med flyhänt och fantasifullt spel med härligt tryck i sin gitarr. Ewan hyllades inledningsvis för att han tilldelats Kungliga Musikaliska Akademins Pedagogpris 2003. Glädjande för Ewans idoga arbete och en god PR för jazzen! Jesper Andersson gjorde en övertygade insats på elbas, ett instrument han hanterade så att det ibland kändes som en vanlig ”ståfela”. ”Loffe” själv då? Jodå! Trots störande element som film, teater och allt vad det är, så visade han att han hela tiden har hållit igång trumlirandet hemma på kammaren. Med härlig feeling höll han musiken kokande. Stories då? Jo men, karlen är ett unikom! Med sitt kroppsspråk och framförande av lagom skabrösa historier fick han också denna del att svänga. Detta dock i lagom dos och som slutomdöme blev det en riktigt lyckad jazzkväll!  (Medarr: ABF)Växjö 21 januari 2004/ "Loffe"Carlsson gladde Växjöpubliken Jovisst kan han spela trummor också, Janne Carlsson! När denne frejdige entertainer för trettio år sedan blev "Loffe" med hela svenska folket efter tv-serien Någonstans i Sverige, var det kanske många som inte hade en aning om det. Men på 1960-talet var han i högsta grad med i jazzsvängen! Han fanns med under Gyllene Cirkelns storhetstid som trumslagare hos pianisten Lars Werner, men riktigt i stöten kom han, när han tillsammans med organisten Bo Hansson bildade gruppen Hansson & Carlsson, som spelade tung rhythm´n blues och rock«n roll.    När skådespeleriet tog överhanden i hans liv, lade han ändå inte av med musicerandet. Det berättade han i Växjö i onsdags i en paus mellan två mättade halvlekar mainstreamjazz i jazzföreningens regi. Hela tiden har han övat med sina trumstockar, och det märktes minsann, att han inte legat av sig.     Högklassig modern jazz Nu kom han med sin egen kvartett, där den musikaliska ledningen dock ligger hos tenorsaxofonisten Ulf Andersson.    - Fast det är jag som bestämmer, sa "Loffe" litet klurigt. Hur som helst så bjöd kvartetten på högklassig jazz av modernt snitt, där musik av storheter som Dave Brubeck, Charlie Parker och John Coltrane dominerade. På gitarr fanns den flyhänte falkenbergaren Ewan Svensson, medan elbasen hanterades av Jesper Andersson. Allt detta inför en hyggligt stor publik, en bra bit över ett hundra personer.     Evergreen i sambatakt Gruppens signaturmelodi, en gungig blues, inledde konserten. Så följde Brubecks In your own sweet way och Jerome Kerns odödliga All the things you are, spelad i ett rasande hastigt tempo. I Coltranes Naima fick främst Ulf Andersson utlopp för sin sensibilitet, medan herr Carlsson himself sträckte ut ordentligt i You stepped out of a dream, en gammal evergreen som nu förvandlats till en sprakande samba.    Det var fyra ypperliga instrumentalister som äntrat scenen denna kväll. Ewan Svensson har spelat med de främsta, bland andra Toots Thielemans och ser fram emot en turnŽ tillsammans med Jesper Thilo och Scott Hamilton. Det är han väl värd. Hans ackordspel är lagom avmätt, smått delikat, och hans solon vittnar om både musikalisk fantasi och teknisk färdighet. Ulf Andersson med sitt tonrikt flytande tenorspel är samma andas barn, också han en virtuos, väl beprövad i alla möjliga sammanhang.    Litet malört i glädjebägaren kunde väl anas bland jazzföreningens medlemmar denna kväll. Den här vårterminen tycks bli den sista i konserthusets källare, som nu skall göras om till konferenslokal. Vart jazzklubben skall ta vägen till hösten är ännu inte klart, men olika alternativ prövas dock för närvarande.     Stig Jonasson/Smålandsposten   Jazz av bästa Loffemärke SUNDSVALL 2003-03-11 Jazzklubben: Jan "Loffe" Carlsson kvintett med Mia Lexie I går kväll skulle 70-talets succéband, Heta Linjen, stått på scenen men i och med Kisa Magnussons bortgång lades projektet ned. Som ersättare fick vi höra Jann "Loffe" Carlssons Kvintett med sångerskan Mia Lexie. Musikaliskt hemmahörande i jazzens mittfåra med swing och bebop. Ulf Andersson är en musikalisk rese som i många år tillhört de allra främsta. För sin bredd och kunnande har han kallats Sveriges mesta musiker. Förutom alla uppdrag inom jazzens hägn har han flitigt anlitats som studiomusiker men även dragit sitt strå till stacken för artister som Lill-Babs och ABBA, för att nämna några. Uffes uttrycksfulla saxofonspel bubblar och kokar av intensitet och värme. Han improviserar mycket personligt med en självklar auktoritet utan lättköpta och klichéartade fraser. En annan med personligt formspråk är gitarristen Ewan Svensson. Han är total gränslös i sina improvisationer där tekniska finesser varvas med delikata ackord, oförutsägbart med överraskande vändningar och tvära kast. Det var synd om pianisten Stensen som gjorde allt som stod i hans makt för att få ut något bra ur det usla pianot. Fantasirikt och flyhänt for fingrarna över elfenbenet med imponerande elegans. Elbas är inte något av mina favoritinstrument men på det sätt Jesper Andersson behandlade instrumentet blev jag minst sagt förvånad, för det klingade som en kontrabas. Hans samarbete med "Loffe"gav det rätta gunget. Sångerskan Mia Lexie var en ny positiv bekantskap. Det var pang på rödbetan, välartikulerat och balanserat utan störande manér och tillgjordheter. Det var sång med äkta blues- och soulkänsla. Hennes tolkning av Ellingtons Squeeze Me var en lisa för örat. Vi kommer säkert att få höra mera av henne framgent så lägg namnet på minnet. Som lök på laxen var "Loffes" rörliga trum-spel där inprickningar och markeringar satt som hand i handske. En av vårens bättre kvällar! Hans-Erik Bergman/ Sundsvalls Tidning "Den här sättningen har kommit jazzideomet närmast den här säsongen. Här skymtade ursprunget, och stundtals kunde man i andanom känna de heta vindarna från Mississippi komma svepande över bomullsfälten. Så här skall riktig jazz låta. Och det är inte minst Loffe Carlssons förtjänst. Det var mycket länge sedan det satt en så kompetent trumslagare bakom kaggarna. Vi i publiken förundrades storligen över den spänst och den rytmiska fantasi denne man besitter, trots att han ägnat skådespeleriet och revy-estraderna den mesta tiden. Tydligen slår han några virvlar varje kväll innan han går och lägger sig, och som minnesgoda läsare säkert känner till, var Loffe med redan på Gyllene Cirkelns 60-tal, kompandes Dexter Gordon och hela den amerikanska eliten, som hart när var mantalsskriven i Sverige på den tiden. Efter några korus signaturblues öppnade Loffe med att hälsa "denna sällsynta samling hemlösa människor" välkommen. Aveny var som vanligt fullpackat. "Inseption" hette inledningsnumret, en mollblues som följdes av Dave Brubecks "In your own sweet way" och genast hade man anslagit tonen för kvällens anstormning av ett fyrverkeri av neobop- och hardbop-nummer blandat med sångbara gamla evergreens. Trollkarlen på sax - den charmante Ulf Andersson, som också var med på Cirkel-tiden, mönstrade sin underbara saxton - en av Sveriges vassaste, där mikrofoner är fullständigt onödiga. Han har blivit modernare på senare tid, den gode Ulf, och ibland kunde man förnimma slingor av Coltrane. En för mej fullkomligt ny och angenäm bekantskap var vokalissan Mia Lexie, som med Ellingtons "Squeeze me" ytterligare bidrog till sydstatsatmosfären. Under hennes ballad "You´ve changed" tyckte man sig åter förflyttad till jazzens hemland och en skir vision av Lady Day i unga år - samma sätt att uttrycka sig och med samma snabba vibrato. Upplevelsen var nästan skrämmande. Jazzpubliken, "denna sällsynta samling hemlösa människor" blev också djupt imponerade av gitarristen Evan Svensson, som vi vid några tidigare tillfällen fått möta på Jazzklubben, då spelande sina egna original. Nu vankades det standards och hardbop, men det bekymrade inte Evan det minsta. Han är en god improvisatör, Evan, vilken genre han än ägnar sig åt. Slutligen måste vi också ge en eloge till Ulf Anderssons son, Jesper, som spelade bas och pianisten Jerry Stensen - ett mycket samspelt par som gav Loffe den inspiration som formligen lyste i hans ögonen." Dagbladet, Sundsvall upp